Mjau, nu är det sommar.
Sommar och sol och värme.
Det betyder att jag bara är på balkongen på morgonen och på kvällen.
Och att jag uppskattar riktigt kallt färskt vatten i min vattenskål.
Ute däremot dricker jag det som Matte kallar "äckelvatten".
Det vill säga gammal regnvatten blandat med jord.
Och med tanke på hur lite nederbörd det har varit i många månader så är det riktigt gammalt vatten...
Men om ni frågar mig så är det en delikatess.
Och jag tycker inte att Matte borde rynka näsan åt det.
Tvåbeningar äter ju till exempel jättegammal ost.
Det är väl egentligen samma sak?
Lagrad ost eller lagrad vatten.
Vem bryr sig.
Inte jag i alla fall.
Mjau!

Mjau, inatt spydde jag upp en hårboll i min fluffkoja.
Det var naturligtvis inte meningen.
Men den kom så fort att jag inte hann ta mig ut.
Det resulterade naturligtvis i att jag inte kunde ligga kvar där.
Så jag hoppade över till sängen som ju befinner sig precis bredvid.
Matte vaknade som hastigast.
Vilken kattägare gör inte det när man spyr?
Men sedan försökte hon bara somna om.
Hon har slutat gå upp direkt för att torka eftersom spyan inte har fötter.
Matte gör bara en kort mental notering.
Sedan hoppas hon att hon tänker på det på morgonen utan att trampa i det.
Hur som helst invaderade jag sängen istället och även Matte eftersom jag tyckte att det var en utmärkt ide att lägga mig ovanpå henne.
Och sedan skulle jag pussas.
På hakan och kinderna och näsan förstås.
Och på halsen och urringningen.
Matte har precis bytt ansiktskräm så det var inte bara pussar utan även en noggrann undersökning.
Men tydligen är Matte inte särskilt förtjust i att pussas mitt i natten.
Otacksam som vanligt, med andra ord.
Så till slut lade jag mig ner och spann en mycket lång harang.
Då somnade Matte om.
Och hon lade knappt märke till när jag stack iväg till vardagsrummet och soffan en timme senare.
Vi får se vad jag hittar på nu i natt..
Mjau!

Mjau, jag har tagit en selfie igen.
Den här gången blev den rätt bra, tycker jag.
Något måste man ju göra för att roa sig med när Matte är trött.
Just nu ligger jag på balkongen i kvällssolen.
Det är första gången som jag har lämnat Mattes sida sedan hon kom hem igår.
Jag blir alltid lika klängig efter hennes eftermiddag i katthemmet.
Men det är väl inte så konstigt?
Jag måste ju kompensera för de timmar som jag har gått miste om.
Mjau!

Mjau, idag har det regnat hela dagen.
Trist, tycker jag.
Underbart, tycker Matte.
I alla fall med tanke på växtligheten och grundvattnet.
Matte intervjuade några katter på katthemmet om regnvädret och de flesta kände sig både trötta och förnärmade.
Det är bara att titta på bilderna...
Ni kanske undrar varför jag bloggar mitt i natten?
Matte var så trött när hon kom hem att hon bara tog sina värktabletter och lite mat och sedan gick och la sig.
Hon låg först vaken en timme för att hon hade för mycket värk.
Men sedan sov hon många timmar och vaknade inte förrän mitt i natten.
Nu har vi suttit här och ugglat.
Jag har knaprat torrfoder och Matte har knaprat finnkrisp.
Och snart ska vi gå och lägga oss igen.
Hoppas jag i alla fall.
Mjau!

Mjau, på den här bilden ser man min tatuering fint.
Liksom genomlyst.
Jag tycker att jag är väldigt snygg i min tattoo.
Den symboliserar att jag har ett hem.
Nu finns det naturligtvis katter med tatuering som är hemlösa ändå.
För att de hade ett hem men blev övergivna.
Eller för att tatueringen aldrig registrerades.
Men för mig som är utefödd och uppvuxen kändes det väldigt fint att få en tatuering och därmed en bekräftelse på att jag finns.
Numera får de flesta katter en chip istället.
Det syns inte på en gång som en tatuering men däremot är det lättare att läsa av.
Tatueringar blir ju lite suddiga under årens lopp.
Men när jag var ung och livrädd så brukade man mest använda tatueringar.
Har ni en tatuering eller en chip?
Egentligen borde man ha både och.
Eller kanske man borde tatuera ordet "chip" i örat så att man vet på en gång att man måste ha en chipläsare för att identifiera katten.
Eller kanske en stjärna.
Jag hade gärna haft en stjärna i örat!
För om man älskar sin katt så märker man den.
Visst har jag berättat om när det ringde en kattorganisation till Matte för ca tre eller fyra år sedan?
De hade fångat in en katt med en tatuering som liknade min egen.
Och eftersom den var lite suddig och svårt att tyda helt rätt så ringde de helt enkelt till alla kattägare som hade katter med någon möjlig tolkning för att kolla om katten var hemma eller saknad.
Mig kunde de genast stryka från listan.
Det är fördelen med att vara innekatt.
Och när man har varit hemlös en gång och lämnat detta tuffa liv bakom sig så vill man ofta inte gå ut något mer sedan.
Själv tycker jag mycket om balkongen.
Men mer än så är jag absolut inte intresserad av.
Mjau!

Mjau, igår kväll fick pelargonerna flytta ut på balkongen.
Naturligtvis var jag tvungen att undersöka varenda kruka noggrant.
Det är mycket jobb med tolv krukor.
Och nu är det varmt på balkongen.
För varmt för min smak.
Jag följde ut med Matte i eftermiddags men gick rätt snart in igen när det började bränna på pälsen.
Matte satt ute lite längre.
Hon hade kastat av sig tröjan och leggings och strumpor och satt bara i linne och shorts.
Men efter ett tag var hon också tvungen att gå in igen eftersom det blev för varmt.
Däremot tycker jag om att gå ut på kvällen.
Då sitter jag och spanar medan solen sjunker ner i havet.
Balkongkvällar på sommaren är det bästa som finns.
Då vill jag helst aldrig komma in.
Men oftast kommer jag ändå när Matte säger till.
Jag är ju ändå en snäll flicka.
Det som jag däremot inte gillar är alla helikopter.
I förmiddags var det en som stod still i luften i flera minuter snett ovanför oss.
Och tidigare ikväll kom det en rad med militärhelikopter.
Då rusar jag in och hoppas att de inte ska ta mig...
Mjau!

Mjau, nu när balkongdörren är öppen en bit större delen av dagen så blir det mycket frisk luft.
Och det gör mig hungrig.
Som en varg!
Just nu nöjer jag mig sällan med en halv påse blötmat på morgonen och på kvällen.
Jag vill ha mer.
Igår åt jag en hel påse både på morgonen och på kvällen.
Och ändå tiggde jag om godis också.
Matte påstår att jag kommer bli lika rund som mina bollar om jag tänker fortsätta så.
Men det blir jag inte alls.
För jag har ju ändå en del spring i benen trots mina tolv år.
Visserligen inte lika mycket spring som tidigare.
Men tillräckligt för att hålla mig i form.
Och när jag placerade mig på Mattes bröstkorg härom natten så sov Matte efter ett kort uppvaknande lugnt vidare utan att känna mig där jag låg.
Så jag är inte särskilt tung.
Men så är jag ju också katt.
Och det betyder att jag är purrfekt.
Alltid.
Mjau!

Mjau, imorgon är det morsdag.
Det är alltid lite jobbigt för Mattes del.
Hennes mor gick bort för snart trettio år sedan.
Det som antas ha varit min mor blev infångad tillsammans med mig.
Men hon gick absolut inte ha inne eftersom hon var ännu mer rädd och aggressiv än jag var då.
Och det var inte så lite...
Så hon blev bara kastrerad och vaccinerad och sedan utsläppt igen.
Och där delades våra vägar.
För själv blev jag ju mot alla odds adopterad.
Nu anser jag visserligen inte att Matte är min mor.
Hon är min sambo och partner; hon är tryggheten och min stora kärlek.
Men det är inte hon som har uppfostrat mig.
Jag var redan vuxen och minst två år när jag kom till henne.
Och det är inte bara hon som tar hand om mig utan vi tar hand om varandra.
Jag jobbar ju bland annat hårt som vårdkatt åt Matte.
Men jag älskar historien om hur Matte på något sätt bara visste att jag var hennes katt.
Fast jag verkligen inte sålde in mig när hon kom på besök.
Och hur hon direkt visste att jag skulle heta Mimmi.
Utan att hon ens hade tänkt på ett namn.
Så jag vill höra den vid varje högtid och tillfälle igen.
Och igen.
Och även imorgon.
Även om hon inte är min mamma.
Mjau!